Nobelium (No) är grundämne nummer 102 – det svenska namnet som överlevde en misslyckad upptäckt. År 1957 meddelade ett internationellt team vid Nobelinstitutet för fysik i Stockholm att de skapat grundämne 102 och döpte det efter Alfred Nobel. Anspråket kunde aldrig bekräftas – men namnet sitter kvar i periodiska systemet än i dag.
| Atomnummer | 102 |
|---|---|
| Kemiskt tecken | No |
| Atommassa | 259,101 u |
| Ämnesklass | Aktinoider |
| Placering | Aktinoid · Period 7 |
| Tillstånd (rumstemperatur) | Fast |
| Smältpunkt | 826,9 °C |
| Elektronegativitet (Pauling) | 1,3 |
| Elektronkonfiguration | [Rn]7s2 5f14 |
| Upptäckt (år) | 1957 |
Data: PubChem, National Institutes of Health (NIH).
Egenskaper
Nobelium är den sista aktinoiden med någorlunda studerad kemi. Isotopen nobelium-259 har cirka 58 minuters halveringstid, och ämnet har en kemisk egenhet: nobelium är stabilast i tvåvärt tillstånd, till skillnad från de trevärda aktinoiderna före – ett tecken på att relativistiska effekter börjar styra elektronerna.
Var finns nobelium?
Naturliga förekomster saknas. Nobelium framställs i acceleratorer genom att curium eller bly bestrålas med lättare joner, i mängder om enstaka atomer per experiment.
Vad används nobelium till?
Ingen praktisk användning. Nobelium är däremot ett viktigt studieobjekt: atomens energinivåer har mätts med laserspektroskopi, vilket ger fysiken en direkt kontroll av hur starkt relativistiska effekter förskjuter elektronernas banor i de tyngsta atomerna.
Upptäckten av nobelium
I juli 1957 rapporterade ett team vid Nobelinstitutet i Stockholm – med amerikanska och brittiska medarbetare – att de bombarderat curium med koljoner och skapat grundämne 102 med tio minuters halveringstid. De föreslog namnet nobelium efter Alfred Nobel, och namnet slog snabbt igenom internationellt. Problemet: varken Berkeley eller Dubna kunde återskapa resultatet, och Stockholmsanspråket föll. Berkeley gjorde 1958 en egen syntes, och IUPAC konstaterade 1992 att den ryska gruppen i Dubna med sina experiment 1966 hade prioriteten. Dubnaforskarna föreslog namnet joliotium – men det inarbetade nobelium fick stå kvar.
Visste du att …?
- Nobelium är grundämnet med Sveriges mest ovanliga bidrag: namnet är svenskt, men upptäckten kunde aldrig bekräftas.
- Dubnaforskarna, som fick den formella upptäcktsäran, föreslog namnet joliotium – IUPAC valde att behålla nobelium eftersom det redan var inarbetat.
- Nobelium bryter aktinoidmönstret genom att helst uppträda tvåvärt – ett tidigt tecken på relativistiska effekter i tunga atomer.
Vanliga frågor om nobelium
Vem upptäckte nobelium?
Formellt tillskrivs upptäckten gruppen vid Dubna, vars experiment från 1966 IUPAC 1992 gav prioritet. Stockholmsanspråket från 1957 – som gav ämnet namnet – kunde inte bekräftas, och Berkeleys syntes 1958 var också omtvistad.
Varför heter det nobelium då?
Namnet hade redan hunnit etableras i litteraturen efter Stockholmsrapporten, och IUPAC valde stabilitet framför omdöpning. Alfred Nobel hedras alltså av ett grundämne som Stockholm inte visade sig ha skapat.
Vad används nobelium till?
Enbart forskning – bland annat laserspektroskopi som mäter hur relativistiska effekter påverkar de tyngsta atomernas elektronstruktur.
Källor
Sidan uppdaterades i augusti 2026.