Periodiska systemet med alla 118 grundämnen

Periodiska systemet är en tabell över alla 118 kända grundämnen, ordnade efter stigande atomnummer – antalet protoner i atomkärnan. Grundämnen i samma kolumn (grupp) har liknande egenskaper. Ett 90-tal av ämnena förekommer naturligt på jorden; resten har framställts i laboratorium. Här hittar du hela tabellen, en sökbar lista över alla grundämnen och enkla förklaringar av hur systemet fungerar.

• 118 kända grundämnen
• Ca 90 finns i naturen
• 7 perioder × 18 grupper
• Uppställt 1869 av Mendelejev
• 4 nyaste namngavs 2016

Innehåll: Tabellen · Så läser du den · Vad är ett grundämne? · Periodiska trender · Alla 118 i lista · Ämnesklasserna · Var finns de? · Vad systemet används till · Sverige · Från Mendelejev till i dag · Visste du att? · Frågor & svar · Källor

Periodiska systemet – interaktiv tabell

Varje ruta är ett grundämne: siffran är atomnumret och färgen visar ämnesklassen. Sök, eller tryck på en ämnesklass för att tända just de ämnena – och klicka på en ruta för att komma till grundämnets egen sida.

Så läser du periodiska systemet

Raderna kallas perioder (1–7) och kolumnerna grupper (1–18). Grundämnen i samma grupp har lika många elektroner i sitt yttersta skal – så kallade valenselektroner – och uppför sig därför kemiskt likartat. Det är därför ädelgaserna i grupp 18 är så ovilliga att reagera, medan alkalimetallerna i grupp 1 reagerar häftigt med vatten. Metallerna hittar du till vänster i tabellen och ickemetallerna till höger.

Lantanoiderna (57–71) och aktinoiderna (89–103) hör egentligen hemma i period 6 och 7, men bryts ut och visas under tabellen. Annars skulle den bli 32 kolumner bred och omöjlig att överblicka.

Vad är ett grundämne?

Ett grundämne är ett ämne som bara består av en enda sorts atomer. Det som avgör vilket grundämne en atom tillhör är antalet protoner i kärnan – atomnumret. En atom med 6 protoner är alltid kol, och en med 79 protoner är alltid guld.

Motsatsen är en kemisk förening, där atomer av olika grundämnen har bundit sig till varandra. Vatten (H₂O) är en förening av väte och syre, och vanligt bordssalt (NaCl) består av natrium och klor. Atomer av samma grundämne kan däremot ha olika många neutroner – sådana varianter kallas isotoper och är fortfarande samma grundämne.

Periodiska trender – vad placeringen avslöjar

Systemets verkliga styrka är att placeringen förutsäger egenskaper. Vet du var ett grundämne står vet du ungefär hur det beter sig – och det var precis den logiken som lät Mendelejev beskriva ämnen som ännu inte hade upptäckts. Egenskaperna ändras stegvis i två riktningar: åt höger längs en period och nedåt i en grupp.

Praktiskt betyder det här att grundämnen till vänster gärna gör sig av med elektroner och bildar positiva joner, medan de till höger tar upp elektroner och bildar negativa. Därför reagerar natrium och klor så villigt med varandra: den ena vill lämna en elektron, den andra vill ta emot en. Ädelgaserna längst till höger har redan fullt yttersta skal och står utanför bytesaffären.

Ytterligheterna sitter i var sitt hörn. Fluor är det mest elektronegativa av alla grundämnen, medan cesium och francium ligger i botten och släpper sin yttersta elektron nästan utan motstånd. Trenderna är riktlinjer, inte naturlagar – de tyngsta ämnena bryter mot mönstret när relativistiska effekter börjar påverka elektronerna.

Alla 118 grundämnen i lista

Här är hela periodiska systemets lista över grundämnen, från väte till oganesson. Listan kan sorteras efter atomnummer eller alfabetiskt, och den filtreras av sökrutan och ämnesklasserna ovan. Klicka på ett namn för att läsa mer om grundämnet.

De elva ämnesklasserna – och var du möter dem i vardagen

Var finns grundämnena?

Fördelningen ser helt olika ut beroende på var du tittar. Universum domineras totalt av de två lättaste ämnena, jordskorpan av syre och kisel bundna i mineral – och din egen kropp av de fyra ämnen som bygger upp vatten och organiska molekyler.

Kontrasten är slående för väte: det utgör omkring 75 procent av all massa i universum men bara 0,14 procent av jordskorpan. De lätta gaserna dunstade bort när jorden var ung, medan tyngre ämnen som järn sjönk in mot planetens inre.

Vad periodiska systemet används till

Tabellen hänger inte bara på klassrumsväggen. Den är ett arbetsverktyg som avgör materialval, behandlingar och tekniska lösningar varje dag.

Industri och teknik. Konstruktörer väljer material efter just de egenskaper systemet ordnar: hållfasthet, elektrisk ledningsförmåga, korrosionsmotstånd och smältpunkt. Att koppar hamnar i elledningar, volfram i verktygsstål och titan i flygplansdelar är slutsatser dragna ur ämnenas plats i tabellen.

Medicin. Kroppen behöver spårämnen som järn, zink, jod och selen i noga avvägda mängder, och vården använder grundämnen direkt i diagnostik och behandling: teknetium-99m i nuklearmedicinska undersökningar, gadolinium som kontrastmedel i magnetkameran och lutetium-177 i målsökande strålbehandling.

Energi. Omställningen är i hög grad en fråga om grundämnen. Litium, nickel och kobolt driver batteriutvecklingen, neodym och dysprosium gör magneterna i elmotorer och vindkraftverk, uran är kärnkraftens bränsle och kisel är solcellernas grundmaterial.

Miljö och hälsa. Kunskapen om var ämnena hör hemma i systemet förklarar också varför vissa är farliga. Tungmetaller som bly, kadmium och kvicksilver liknar kemiskt de ämnen kroppen behöver och kan därför ta deras plats i biologiska processer – därav gränsvärden, förbud och utfasningar.

Sverige och grundämnena

Få länder har satt så stora avtryck i periodiska systemet som Sverige. Fyra grundämnen – yttrium, terbium, erbium och ytterbium – är uppkallade efter gruvbyn Ytterby i Stockholms skärgård, där mineralen de hittades i bröts. Holmium har fått sitt namn efter Stockholm och identifierades av kemisten Per Teodor Cleve 1879, och skandium bär Skandinaviens namn. Svenska kemister som Berzelius, Scheele och Cleve ligger bakom en lång rad upptäckter – att hitta nya grundämnen har kallats en gammal svensk paradgren.

Från Mendelejev till i dag

Den 6 mars 1869 presenterade den ryske kemisten Dmitrij Mendelejev en tabell över de 63 grundämnen som då var kända, ordnade efter atomvikt och kemiska egenskaper. Tysken Lothar Meyer kom fram till något liknande samma år, men det var Mendelejevs version som fick genomslag – av ett skäl som skiljer honom från alla föregångare: han vågade lämna tomma rutor.

Luckorna var förutsägelser. Mendelejev beskrev vilka egenskaper de saknade ämnena skulle ha och kallade dem ekabor, ekaaluminium och ekakisel. När gallium hittades 1875, skandium 1879 och germanium 1886 stämde beskrivningarna så väl att systemet gick från intressant tabell till erkänd naturlag.

Två genombrott 1913 förklarade varför det fungerade. Niels Bohrs atommodell visade hur elektronerna ordnar sig i skal, vilket förklarade varför ämnen i samma grupp beter sig lika. Samtidigt mätte britten Henry Moseley grundämnenas röntgenspektra och kunde visa att ämnenas verkliga identitet är atomnumret – antalet protoner – och inte atomvikten. Därmed löstes de sista skavankerna: tellur har högre atomvikt än jod men ska ändå stå före det, eftersom tellur har färre protoner.

Sedan dess har tabellen fyllts på nedifrån. De fyra sista rutorna bekräftades i december 2015, fick sina namn under 2016 och gjorde sjunde perioden komplett. Nästa steg är grundämne 119, som i så fall öppnar en åttonde rad – forskargrupper i Ryssland, Japan och Tyskland arbetar på det just nu.

Visste du att …?

• Bara fyra grundämnen – syre, kol, väte och kväve – utgör cirka 96 procent av din kroppsvikt.
• Volfram har den högsta smältpunkten av alla metaller: 3 422 °C. Tvåa är renium med 3 186 °C.
• Koppar har använts av människan i över 10 000 år – guld och silver i över 5 000 år.
• De fyra nyaste grundämnena – nihonium, moskovium, tenness och oganesson – presenterades i december 2015, fick sina namn 2016 och fullbordade tabellens sjunde period.

Vanliga frågor om periodiska systemet

Hur många grundämnen finns det?

Det finns 118 kända grundämnen. Ett 90-tal förekommer naturligt på jorden – exakt hur många beror på om man räknar med ämnen som bara finns i ytterst små spårmängder – medan de tyngsta enbart har framställts i laboratorium.

Vad är skillnaden mellan ett grundämne och en kemisk förening?

Ett grundämne består av en enda sorts atomer och kan inte delas upp i enklare ämnen med kemiska metoder. En kemisk förening består av flera grundämnen som bundit sig till varandra, som vatten (väte och syre) eller koldioxid (kol och syre).

Vilket är det vanligaste grundämnet?

I universum är det väte, som står för omkring 75 procent av all massa. I jordskorpan är syre vanligast med 46 procent, följt av kisel, och i människokroppen dominerar syre med cirka 65 procent av vikten.

Vem skapade periodiska systemet?

Den ryske kemisten Dmitrij Mendelejev presenterade den första versionen 1869. Han sorterade ämnena efter atommassa och lämnade luckor för ännu oupptäckta grundämnen – luckor som senare fylldes precis som han förutsagt. Den teoretiska förklaringen kom 1913 med Niels Bohrs atommodell, och i dag ordnas systemet efter atomnummer.

Varför står två rader under själva tabellen?

Lantanoiderna och aktinoiderna hör hemma i period 6 och 7 men bryts ut för att tabellen inte ska bli 32 kolumner bred. Det är alltså bara ett praktiskt sätt att spara plats – inte en egen del av systemet.

Kan det upptäckas fler grundämnen?

Ja, troligen. Forskargrupper världen över försöker just nu framställa grundämne 119, som i så fall inleder en åttonde period. Utmaningen är att så tunga atomkärnor sönderfaller extremt snabbt.

Källor och vidare läsning

Uppgifterna på sidan är kontrollerade mot bland annat följande källor. Grundämnenas svenska namn och ämnesklasser följer Nationalencyklopedin och etablerad svensk praxis.

• Nationalencyklopedin – uppslagsverk över grundämnena
• SVT Vetenskap: Namnen klara för de nya grundämnena
• Svenska Fysikersamfundet: Nya grundämnen 113, 115, 117 och 118
• Illustrerad Vetenskap: Vilket är det vanligaste grundämnet på jorden?
• Svenska Yle: Grundämnen runt om oss
• forskning.se: Periodiska systemet – verktyget alla kemister använder
• Illustrerad Vetenskap: Så skapades det periodiska systemet

Sidan uppdaterades i augusti 2026.