Vanadin (V) är grundämne nummer 23 – metallen som gör stål segt och slitstarkt och som fick sitt namn efter en nordisk gudinna. Läs på en skiftnyckel: chrome vanadium. Ämnet har dessutom en av kemihistoriens märkligaste upptäcktshistorier – det hittades två gånger, och det var svensken Nils Gabriel Sefström som gav det dess namn.
| Atomnummer | 23 |
|---|---|
| Kemiskt tecken | V |
| Atommassa | 50,9415 u |
| Ämnesklass | Övergångsmetaller |
| Placering | Grupp 5 · Period 4 |
| Tillstånd (rumstemperatur) | Fast |
| Smältpunkt | 1 910 °C |
| Kokpunkt | 3 407 °C |
| Densitet | 6 g/cm³ |
| Elektronegativitet (Pauling) | 1,63 |
| Elektronkonfiguration | [Ar]4s2 3d3 |
| Upptäckt (år) | 1801 |
Data: PubChem, National Institutes of Health (NIH).
Egenskaper
Vanadin är en silvergrå, seg övergångsmetall med hög smältpunkt. Dess föreningar skiftar i lysande färger – gult, grönt, blått och violett beroende på oxidationstal – och det var just färgprakten som inspirerade namnet efter Vanadis, ett annat namn på fruktbarhetsgudinnan Freja.
Var finns vanadin?
Vanadin förekommer spritt i många mineral och utvinns ofta ur vanadinhaltig järnmalm och som biprodukt vid oljeraffinering. Även svensk berggrund är vanadinrik – det var i järn från Taberg i Småland som ämnet en gång återupptäcktes.
Vad används vanadin till?
Nästan allt vanadin går till stålindustrin: någon tiondels procent i stålet ger fjädrar, verktyg och konstruktionsstål som tål slag och utmattning – kromvanadinstålet i skiftnycklar och hylsnycklar är klassikern. Vanadin används också i titanlegeringar för flygindustrin och i vanadinflödesbatterier för storskalig lagring av sol- och vindel.
Upptäckten av vanadin
Mexikanen Andrés del Río hittade ämnet redan 1801 – det årtal som anges i internationella databaser – men lät sig övertalas att fyndet bara var förorenat krom. År 1830 återupptäckte svensken Nils Gabriel Sefström, elev till Berzelius, samma metall i järn från Taberg i Småland och döpte den till vanadin efter Vanadis. Kort därefter visade Friedrich Wöhler att del Ríos och Sefströms ämnen var ett och samma.
Visste du att …?
- Vanadin är uppkallat efter Vanadis – Freja – för att ämnets föreningar är lika vackra och färgskiftande som gudinnan.
- Texten chrome vanadium på skiftnycklar och hylsor betyder att stålet legerats med krom och vanadin för seghet och slitstyrka.
- Vanadin upptäcktes två gånger: del Río hann först 1801 men avfärdade sitt eget fynd, och Sefström fick ge ämnet dess namn 1830.
Vanliga frågor om vanadin
Varför står det chrome vanadium på verktyg?
Det anger stålsorten: en legering med krom och vanadin som ger hårdhet, seghet och motstånd mot utmattning – egenskaper som gör att verktyget tål höga vridmoment utan att spricka.
Vem upptäckte vanadin?
Andrés del Río hittade ämnet 1801 men trodde till slut att det var krom. Svensken Nils Gabriel Sefström återupptäckte det 1830 i järn från Taberg och gav det namnet vanadin.
Vad är ett vanadinbatteri?
Ett flödesbatteri där energin lagras i stora tankar med vanadinlösningar. Tekniken skalas lätt upp och används för att lagra sol- och vindkraft i timmar eller dygn.
Källor
- PubChem: Vanadin (National Institutes of Health)
- Nationalencyklopedin
- Populär Historia: Grundämnenas svenska upptäckare
Sidan uppdaterades i augusti 2026.