Kadmium (Cd) är grundämne nummer 48 – metallen bakom konstens lysande kadmiumgult, i dag en av de hårdast reglerade tungmetallerna. Ämnet upptäcktes 1817 som en förorening i ett zinkpreparat på apotek, gjorde karriär i färger och batterier – och blev sedan ett skolexempel på hur ett användbart ämne kan behöva fasas ut.
| Atomnummer | 48 |
|---|---|
| Kemiskt tecken | Cd |
| Atommassa | 112,41 u |
| Ämnesklass | Övergångsmetaller |
| Placering | Grupp 12 · Period 5 |
| Tillstånd (rumstemperatur) | Fast |
| Smältpunkt | 321,1 °C |
| Kokpunkt | 766,9 °C |
| Densitet | 8,69 g/cm³ |
| Elektronegativitet (Pauling) | 1,69 |
| Elektronkonfiguration | [Kr]5s2 4d10 |
| Upptäckt (år) | 1817 |
Data: PubChem, National Institutes of Health (NIH).
Egenskaper
Kadmium är en mjuk, blåvit metall som kemiskt liknar zink, sin granne i periodiska systemet. Likheten är också problemet: kadmium kan smyga in där kroppen väntar sig zink, ansamlas i njurarna och stanna i decennier. Föreningarna spänner från klargult till djuprött – pigmentfärgerna som gjorde ämnet berömt.
Var finns kadmium?
Kadmium följer zink i naturen och utvinns nästan uteslutande som biprodukt vid zinkframställning. Till människan når ämnet främst via mat odlad på kadmiumhaltig mark – och via tobaksrök, som är en av de största enskilda exponeringskällorna.
Vad används kadmium till?
De uppladdningsbara nickel-kadmiumbatterierna var länge storförbrukaren men är utfasade ur konsumentledet i EU. Kvar finns nischer: kadmiumtellurid i tunnfilmssolceller, ytbehandling inom flyg där inget annat rostskydd dög, och konstnärsfärgernas kadmiumgult och kadmiumrött, som fortfarande tillverkas under strikta regler.
Upptäckten av kadmium
Den tyske kemisten Friedrich Stromeyer inspekterade 1817 apotekens zinkkarbonat och upptäckte att en gulaktig förorening inte var zink alls utan ett nytt grundämne – kadmium, efter grekiskans namn på zinkmineral. Impressionisterna och deras efterföljare älskade de nya lysande pigmenten; 1900-talet lärde världen att ämnet också var en hälsofara, och EU:s regelverk hör i dag till världens strängaste.
Visste du att …?
- Kadmiumgult och kadmiumrött hörde till det sena 1800-talets stora pigmentnyheter och lyser fortfarande i museisamlingarna.
- Tobaksrök är en av de största enskilda kadmiumkällorna – rökare har ofta betydligt högre kadmiumnivåer än icke-rökare.
- Kadmium upptäcktes vid en apotekskontroll: föroreningen i zinksalvan visade sig vara ett helt nytt grundämne.
Vanliga frågor om kadmium
Varför är kadmium farligt?
Ämnet liknar zink kemiskt och tas därför upp av kroppen, men ansamlas i njurarna och utsöndras mycket långsamt. Långvarig exponering kan skada njurar och skelett – därför finns stränga gränsvärden för mat, vatten och produkter.
Hur får man i sig kadmium?
Främst via maten, eftersom grödor tar upp kadmium ur marken, och via tobaksrök. Ett varierat kosthåll och rökfrihet är de enkla sätten att hålla nere intaget.
Används kadmium fortfarande?
Ja, men i krympande, hårt reglerade nischer: vissa solceller, specialytbehandling inom flyget och konstnärspigment. Nickel-kadmiumbatterier är utfasade för konsumenter i EU.
Källor
Sidan uppdaterades i augusti 2026.