Protaktinium (Pa) är grundämne nummer 91 – grundämnet som fick namn efter sitt barn. Namnet betyder ungefär ”före aktinium”: protaktinium är föräldern som genom sönderfall föder aktinium. Ämnet hör till jordskorpans sällsyntaste naturliga, och bakom upptäckten står bland andra Lise Meitner – ett av kärnfysikens största namn.
| Atomnummer | 91 |
|---|---|
| Kemiskt tecken | Pa |
| Atommassa | 231,0359 u |
| Ämnesklass | Aktinoider |
| Placering | Aktinoid · Period 7 |
| Tillstånd (rumstemperatur) | Fast |
| Smältpunkt | 1 572 °C |
| Densitet | 15,37 g/cm³ |
| Elektronegativitet (Pauling) | 1,5 |
| Elektronkonfiguration | [Rn]7s2 5f2 6d1 |
| Upptäckt (år) | 1913 |
Data: PubChem, National Institutes of Health (NIH).
Egenskaper
Protaktinium är en tät, silvergrå och starkt radioaktiv aktinoid – den långlivade isotopen protaktinium-231 har en halveringstid på cirka 32 700 år. Metallen är en av få aktinoider som blir supraledande vid mycket låga temperaturer, men kemin är i praktiken outforskad terräng: materialbristen sätter stopp.
Var finns protaktinium?
Protaktinium finns i spårmängder i all uranmalm, som mellansteg i uranets sönderfallskedja, men halterna är försvinnande små. När brittiska atomenergimyndigheten på 1960-talet utvann 125 gram ur 60 ton processavfall blev det i praktiken världens hela förråd – och räckte forskningen i decennier.
Vad används protaktinium till?
Någon industriell användning finns inte. Forskningens nisch är desto elegantare: kvoten mellan protaktinium-231 och torium-230 i havsbottnens sediment fungerar som klocka, och med den daterar klimatforskare havsströmmarnas och istidernas historia hundratusentals år bakåt.
Upptäckten av protaktinium
Kazimierz Fajans och Oswald Göhring fann 1913 en kortlivad isotop av grundämne 91 och kallade den brevium – ”den kortvariga”; det är detta årtal internationella databaser anger. Den långlivade huvudisotopen hittades 1917–18 av Lise Meitner och Otto Hahn i Berlin, och deras namn protaktinium blev det bestående. Meitner hör därmed, liksom Marie Curie, Ida Tacke och Marguerite Perey, till de få kvinnorna bland grundämnenas upptäckare – och hedrades långt senare med ett eget: meitnerium.
Visste du att …?
- Protaktinium är döpt efter sin avkomma: ”före aktinium” – föräldraämnet som sönderfaller till aktinium.
- Världens protaktiniumförråd var i decennier 125 brittiska gram, mödosamt utvunna ur 60 ton processavfall.
- Lise Meitner, en av protaktiniums upptäckare, fick till slut ett eget grundämne – meitnerium, nummer 109.
Vanliga frågor om protaktinium
Vad betyder namnet protaktinium?
Ungefär ”före aktinium”, av grekiskans protos. I uranets sönderfallskedja kommer protaktinium steget före aktinium – förälderämnet fick namn efter barnet det föder.
Vad används protaktinium till?
Nästan enbart forskning: kvoten protaktinium-231/torium-230 i havssediment används som geologisk klocka för att datera havsströmmar och klimathistoria.
Vem upptäckte protaktinium?
I två steg: Fajans och Göhring fann en kortlivad isotop 1913 – därav årtalet i databaserna – medan Lise Meitner och Otto Hahn 1917–18 hittade den långlivade huvudisotopen och gav ämnet dess namn.
Källor
Sidan uppdaterades i augusti 2026.