Synvillor: sex klassiska illusioner som lurar ögat

Publicerad Uppdaterad Av Josefine

En synvilla, även kallad optisk illusion, är en bild som hjärnan tolkar på ett annat sätt än hur den egentligen ser ut. Linjer som är lika långa ser olika långa ut, raka linjer ser sneda ut och former som inte finns träder fram. Felet sitter sällan i ögat utan i hjärnans sätt att tolka det ögat ser. Synvillorna visar att seendet inte fungerar som en kamera. Hjärnan gissar hela tiden utifrån erfarenhet och för det mesta gissar den rätt.

Testa själv

Müller-Lyers pilarÄr de vågräta strecken lika långa?
Visa svaret

Ja, exakt lika långa. Pilspetsarna lurar hjärnan att tolka dem som hörn på olika avstånd.

Ebbinghaus cirklarVilken av de orange mittcirklarna är störst?
Visa svaret

De är lika stora. Omgivningen får den ena att se mindre ut och den andra större.

Hermanns rutnätSer du gråa prickar i korsningarna?
Visa svaret

Det finns inga prickar. De uppstår i näthinnan när ljusa ytor runt korsningen dämpar varandras signaler.

KaféväggenLutar de grå linjerna?
Visa svaret

Nej, alla linjer är exakt vågräta. Det förskjutna mönstret får dem att se kilformade ut.

Ponzos järnvägVilken av de gula balkarna är längst?
Visa svaret

De är lika långa. Linjerna som möts tolkas som perspektiv, så den övre balken uppfattas som längre bort och därmed större.

Kanizsas triangelSer du en vit triangel?
Visa svaret

Triangeln finns inte. Hjärnan fyller i kanterna utifrån de avskurna cirklarna.

Sex klassiska synvillor. Tryck på Visa svaret för förklaringen.

Därför luras hjärnan

Ögat tar in ljus, men det är hjärnan som skapar bilden. Den använder genvägar för att snabbt förstå omgivningen: föremål långt bort ser mindre ut, ljus kommer oftast uppifrån och kanter fortsätter även när en del av dem är skymd. Genvägarna fungerar utmärkt i verkligheten men kan luras av en tvådimensionell teckning.

Synvillor brukar delas in i några grupper.

  • Storleksillusioner, som Müller-Lyers pilar, Ebbinghaus cirklar och Ponzos järnväg. Hjärnan bedömer storlek utifrån sammanhanget.
  • Ljushetsillusioner, som Hermanns rutnät. De uppstår redan i näthinnans nervceller.
  • Geometriska illusioner, som kaféväggen, där mönster får raka linjer att se sneda ut.
  • Illusoriska konturer, som Kanizsas triangel, där hjärnan fyller i kanter som inte finns.

Synvillornas historia

Många av klassikerna beskrevs av forskare som studerade hur perceptionen fungerar. Ludimar Hermann beskrev sitt rutnät 1870 och Franz Müller-Lyer sina pilar 1889. Mario Ponzo lade fram sin illusion 1911 och Gaetano Kanizsa sin triangel 1955. Kaféväggen fick namnet efter att psykologen Richard Gregory 1979 uppmärksammat mönstret på väggen till ett kafé i Bristol.

Synvillor i vardagen

Illusionerna används medvetet. Vägmålningar kan få körfält att se smalare ut så att bilisterna sänker farten. Klädesmönster kan få kroppen att se längre eller smalare ut. Inom konsten har konstnärer som M. C. Escher byggt hela verk på omöjliga figurer.

Vanliga frågor

Vad är en synvilla?

En bild som hjärnan tolkar fel, så att vi ser något som inte stämmer med verkligheten.

Ser alla samma synvillor?

De flesta gör det. Studier har visat att hur starkt man påverkas kan variera mellan personer och kulturer.

Är synvillor farliga för ögonen?

Nej. De visar bara hur hjärnan tolkar det ögat ser.

Källor

Lämna en kommentar