Perseus – stjärnbild, karta och när den syns

Perseus står högt över Sverige på höstkvällarna och rymmer två av himlens mest omtalade fenomen: demonstjärnan Algol och perseidernas stjärnfall. Stjärnbilden är cirkumpolär härifrån och går alltså aldrig ner. I samisk tradition är samma stjärnor inte en hjälte utan framkroppen på den himmelska älgen.

Fakta om Perseus
Latinskt namnPerseus
GenitivformPersei
IAU-förkortningPer
Area616 kvadratgrader (nr 24 av 88)
Ljusstarkaste stjärnaMirfak (magnitud 1,79)
Stjärnor för blotta ögat99 st ljusare än magnitud 6
Bäst att seNovember
Från StockholmÅret runt (cirkumpolär)

Area och koordinater beräknade ur IAU:s stjärnbildsgränser. Stjärndata från HYG-katalogen.

Så hittar du Perseus

Leta mellan Cassiopeja och Oxen på höst- och vinterkvällar. Perseus bildar ett böjt Y eller en uppochnedvänd gren, med den ljusa Mirfak i mitten av böjen.

Mellan Perseus och Cassiopeja ligger Dubbelhopen, som under mörk himmel syns som en avlång ljusfläck med blotta ögat. Det är ett av kikarhimlens absolut vackraste mål.

Följer du stjärnbilden nedåt når du Plejaderna och Aldebaran i Oxen. Perseus fungerar som bron mellan höstens och vinterns himmel.

Perseus – stjärnkartaMirfakAlgol
Perseus (Perseus). Punkternas storlek följer stjärnornas ljusstyrka. Namngivna stjärnor är ljusare än magnitud 2,9.

Syns Perseus från Sverige?

Perseus är cirkumpolär från hela Sverige och går aldrig ner. Från Stockholm passerar den nästan exakt genom zenit – 89 grader över horisonten – vilket är så högt en stjärnbild kan komma härifrån.

Bäst står den i november, men eftersom den är uppe året om syns den även på sensommaren. Det är tur, för det är då perseiderna faller.

I samisk tradition är Perseus framkroppen på älgen Sarvva, den himmelska älg vars krona är Cassiopeja och bakkropp Kusken. Tillsammans utgör de den största stjärnbilden i den samiska himlen.

Perseus – höjd över horisonten vid midnatt90°60°30°0°janfebmaraprmajjunjulaugsepoktnovdechorisontenStockholmKiruna
Så högt står Perseus vid midnatt under året, sett från Stockholm och Kiruna. Under den heldragna horisontlinjen är stjärnbilden nere.

Stjärnorna i Perseus

Mirfak med magnitud 1,79 är ljusstarkast och sitter mitt i stjärnbildens böj. Runt den ligger en lös samling unga stjärnor som hör ihop, Perseus rörliga hop, synlig som ett glest strössel i kikare.

Algol är stjärnbildens berömdhet. Var 2,87 dygn faller den från magnitud 2,1 till 3,4 under några timmar och återvänder sedan. Orsaken är att den har en följeslagare som passerar framför den – Algol var den första förmörkelsevariabeln som förstods.

Namnet Algol kommer av arabiskans al-ghul, demonen, och stjärnan har kallats demonstjärnan i flera kulturer. Att just den stjärna som blinkar fått ett obehagligt namn i skilda traditioner tyder på att variationen upptäcktes långt före teleskopens tid.

Att titta efter i Perseus

Dubbelhopen (NGC 869 och NGC 884) är två öppna stjärnhopar sida vid sida, båda omkring 7 500 ljusår bort. De ryms i samma kikarsynfält och är ett av få objekt som ser bättre ut i kikare än i teleskop.

M34 är ytterligare en öppen hop, ljusare och glesare, som passar nybörjaren med handkikare.

Californianebulosan är stor men mycket ljussvag och syns i praktiken bara på foto med rätt filter.

Hjälten, demonen och älgens framkropp

Perseus är hjälten som halshögg Medusa, räddade Andromeda från havsmonstret och red på Pegasus. Hela familjen finns på himlen: Andromeda, hennes föräldrar Cassiopeja och Cepheus, monstret Valfisken och hästen Pegasus ligger alla i samma hörn.

Algol brukar sägas vara Medusas avhuggna huvud som Perseus håller i handen, och stjärnans blinkande huvudets onda öga. Kopplingen mellan variabeln och myten är omdiskuterad men seglivad.

Meteorsvärmen perseiderna kulminerar kring 12–13 augusti med upp till ett hundratal meteorer i timmen under goda förhållanden. Stoftet kommer från kometen Swift-Tuttle. Från Sverige är svärmen ett problem: augustinätterna har precis börjat mörkna, och i norr är det fortfarande för ljust. Södra Sverige har bäst chans.

Visste du att …?

  • Algol faller i ljusstyrka var 2,87:e dygn när en följeslagare passerar framför den – det var den första förmörkelsevariabeln som förklarades.
  • Från Stockholm passerar Perseus nästan exakt genom zenit, 89 grader över horisonten.
  • I samisk tradition är Perseus framkroppen på den himmelska älgen Sarvva.

Vanliga frågor om Perseus

Vad är demonstjärnan Algol?

En förmörkelsevariabel i Perseus som var 2,87:e dygn faller från magnitud 2,1 till 3,4 under några timmar. Orsaken är en följeslagare som skymmer stjärnan. Namnet kommer av arabiskans al-ghul, demonen.

När kan jag se perseiderna från Sverige?

Kring 12–13 augusti. Södra Sverige har bäst chans eftersom nätterna hunnit mörkna där, medan det längre norrut ofta fortfarande är för ljust. Titta efter midnatt och undvik stadsljus.

Syns Perseus året om?

Ja, stjärnbilden är cirkumpolär från hela Sverige och går aldrig ner. Bäst står den i november, då den passerar nästan rakt över huvudet.

Källor

Sidan uppdaterades i augusti 2026.