|
|
|
| J-029 | 
| Brott/Straff
|
Måste man hindra någon från att begå brott?
Nej, det måste man inte. Man får ingripa mot pågående brott, nödvärn, men man är inte skyldig att göra det. När det gäller grövre brott är detta naturligt både med hänsyn till den personliga säkerheten och att ingripandet bör skötas av utbildade poliser för att bli framgångsrikt. Men principen gäller även lindriga brott, den som avstår från att ingripa kan inte straffas för det.
Ett undantag finns, och det gäller föräldrar och vissa andra förmyndare. Föräldrar är under vissa omständigheter skyldiga att hindra sina barn från att begå brott, så länge barnen är omyndiga. Flera begränsningar i skyldigheten finns dock, t.ex. gäller den bara så länge det kan ske utan fara för föräldrarna.
Detta regleras i brottsbalken, 23:e kapitlet, 6:e paragrafen, 2:a stycket: "Om föräldrar eller andra uppfostrare eller förmyndare, i annat fall än första stycket avser, underlåta att från brott hindra den som står under deras vård eller lydnad, när det kan ske utan fara för dem själva eller deras närmaste och utan anmälan till myndighet, dömes för underlåtenhet att hindra brottet enligt vad i första stycket är stadgat.". Första stycket handlar om skyldighet att anmäla allvarliga brott som man vet planeras.
I praktiken innebär det att föräldrar till t.ex. ungdomar som är grovt hotfulla eller till och med våldsamma mot sina föräldrar, inte kan lastas för att de inte kunde hindra sitt barn från att begå brottet. Men föräldrar som utan fara för sin egen (eller den övriga familjens) säkerhet har möjlighet att hindra sina barn från att begå brott är skyldiga att hindra dem om det går. Detta gäller när barnen står under föräldrarnas uppsikt, föräldrarna kan av naturliga skäl inte straffas för att de inte hindrar brott som barnen begår vid andra tillfällen, helt utan föräldrarnas vetskap.
Tillbaka till juridikfrågor
Tillbaka till brott/straffrågor
|
|
|
Frågor och svar
Specialsektioner
