Gravstickeln har färre stjärnor synliga för blotta ögat än någon annan av de 88 – bara sju stycken ljusare än magnitud 6. Den är uppkallad efter gravörens stickel, verktyget som skar bilderna i kopparplåtarna till tidens stjärnatlaser. Från Sverige skrapar den horisonten på vinterkvällarna.
| Latinskt namn | Caelum |
|---|---|
| Genitivform | Caeli |
| IAU-förkortning | Cae |
| Area | 125 kvadratgrader (nr 80 av 88) |
| Ljusstarkaste stjärna | Alp Caeli (magnitud 4,44) |
| Stjärnor för blotta ögat | 7 st ljusare än magnitud 6 |
| Bäst att se | November |
| Från Stockholm | Delvis, max 3,4° över horisonten |
Area och koordinater beräknade ur IAU:s stjärnbildsgränser. Stjärndata från HYG-katalogen.
Så hittar du Gravstickeln
Leta mycket lågt i söder på vinterkvällarna, mellan Duvan och Eridanus. Från Sverige når bara den nordligaste kanten över horisonten.
Ingen stjärna når magnitud 4,4, och stjärnbilden består i praktiken av två svaga punkter i rad. Det finns ingen figur att känna igen.
Den ljusaste stjärnan kräver att man kommer söder om ungefär 48 graders nordlig bredd – södra Frankrike eller Italien.
Syns Gravstickeln från Sverige?
Gravstickeln är formellt delvis synlig från Sverige, men i praktiken finns ingenting att se. Två stjärnor kring magnitud 4,4 och 5, lågt i söder, är hela stjärnbilden.
Bästa tiden är december och januari, men det spelar liten roll när underlaget är så tunt.
Detta är den stjärnbild som tydligast visar konsekvensen av IAU:s regel att varje kvadratgrad av himlen måste tillhöra någon: även det tommaste området behövde ett namn.
Stjärnorna i Gravstickeln
Ljusstarkast är alfa Caeli med magnitud 4,44, en vit dvärgstjärna av huvudserietyp omkring 66 ljusår bort.
Med bara sju stjärnor ljusare än magnitud 6 är Gravstickeln himlens stjärnfattigaste stjärnbild. Tvåan, Lilla hästen, har tolv.
Att den ändå täcker 125 kvadratgrader gör förhållandet ännu tydligare: en stor tom yta med några få ljuspunkter.
Att titta efter i Gravstickeln
Stjärnbilden saknar Messierobjekt och allt annat som går att se i mindre instrument.
Ett par mycket avlägsna galaxer finns katalogiserade men kräver stora teleskop.
Gravstickeln är därmed en av de få stjärnbilder där det ärliga svaret på frågan vad man kan titta på är: ingenting.
Gravörens verktyg
Lacaille införde stjärnbilden under sin kartläggning från Godahoppsudden 1751–1752 och kallade den Caela Sculptoris, gravörens stiklar – de handverktyg som användes för att skära bilder i kopparplåtar.
Namnvalet är mer självreflekterande än det först verkar. Alla stjärnatlaser på den tiden trycktes från graverade kopparplåtar, och det var precis sådana stiklar som skar in Lacailles egna stjärnbilder i de kartor som spred dem över Europa.
Gravstickeln hör därmed till Lacailles konstnärstema tillsammans med Bildhuggaren och Målaren – och är den av dem som ligger närmast hans eget arbete.
Visste du att …?
- Gravstickeln har bara sju stjärnor ljusare än magnitud 6 – färre än någon annan av de 88 stjärnbilderna.
- Verktyget den är uppkallad efter användes för att skära in stjärnkartorna i kopparplåtar, alltså även Lacailles egna.
- Stjärnbilden saknar helt objekt som går att se i mindre teleskop.
Vanliga frågor om Gravstickeln
Vilken stjärnbild har färrest synliga stjärnor?
Gravstickeln, med bara sju stjärnor ljusare än magnitud 6. Tvåan är Lilla hästen med tolv.
Vad är en gravstickel?
Ett handverktyg som gravörer använde för att skära bilder i kopparplåtar. På 1700-talet trycktes alla stjärnatlaser från just sådana plåtar.
Syns Gravstickeln från Sverige?
Formellt når den nordligaste kanten över horisonten på vinterkvällarna, men i praktiken finns ingenting att se – två svaga stjärnor lågt i söder är hela stjärnbilden.
Källor
Sidan uppdaterades i augusti 2026.