Giraffen – stjärnbild, karta och när den syns

Giraffen är den största stjärnbild på himlen som helt saknar stjärnor ljusare än magnitud 4. Den täcker ett stort område mellan Polstjärnan och Kusken men är i praktiken osynlig från de flesta svenska tätorter. Här finns ändå en av kikarhimlens vackraste asterismer: Kembles kaskad.

Så hittar du Giraffen

Leta i det stora tomrummet mellan Polstjärnan, Kusken och Perseus. Området ser tomt ut – och det är just det som är Giraffen.

Under riktigt mörk himmel framträder ett glest nätverk av stjärnor kring magnitud 4 och 5. Någon tydlig figur är svår att se; giraffhalsen kräver god vilja.

Kembles kaskad är stjärnbildens pärla: en rad om ett tjugotal stjärnor som ligger nästan spikrakt efter varandra, som en ström av ljuspunkter genom kikarsynfältet.

Syns Giraffen från Sverige?

Giraffen är cirkumpolär från hela Sverige och går aldrig ner. Från Stockholm står den som högst 64 grader över horisonten och från Kiruna 72.

Bästa månaden är december, då stjärnbilden kulminerar högt vid midnatt i årets mörkaste period. Det är också den enda tid på året då den har någon verklig chans.

Ljusförorening är stjärnbildens fiende. Giraffen är ett av de tydligaste exemplen på hur mycket himmel som helt enkelt försvinner i en stad – här finns inget alls att falla tillbaka på.

Stjärnorna i Giraffen

Ljusstarkast är beta Camelopardalis med magnitud 4,03, tätt följd av alfa med 4,26. Ingen av dem har något etablerat egennamn.

Trots att stjärnbilden är himlens artonde största rymmer den bara 75 stjärnor ljusare än magnitud 6 – och de ligger utspridda över en enorm yta.

Alfa Camelopardalis är ändå anmärkningsvärd: en blå superjätte som lyser hundratusentals gånger starkare än solen. Den ser svag ut för att den ligger flera tusen ljusår bort.

Att titta efter i Giraffen

Kembles kaskad upptäcktes av den kanadensiske amatörastronomen och franciskanbrodern Lucian Kemble, som beskrev den i ett brev till en tidskrift på 1980-talet. Raden är ett rent perspektivsammanträffande – stjärnorna hör inte ihop – men effekten i kikare är slående.

I kaskadens ena ände ligger den öppna stjärnhopen NGC 1502, som fungerar som en knut i änden av strömmen.

NGC 2403 är en spiralgalax som räknas till de ljusaste utanför Messiers katalog. Den upptäcktes av William Herschel och är ett tacksamt teleskopmål under mörk himmel.

Kamelleoparden som blev en giraff

Petrus Plancius införde stjärnbilden 1613 som Camelopardalis – kamelleoparden, det latinska namnet på giraffen. Djuret ansågs ha kamelens hals och leopardens fläckar.

Plancius var nederländsk kartograf och präst och står bakom femton av dagens stjärnbilder, de flesta med exotiska djur: Tukanen, Paradisfågeln, Flygfisken och Kameleonten bland andra.

Att just Giraffen hamnade på norra himlen är ett undantag – Plancius övriga djur fyllde den södra himmel som européerna först då började kartlägga.

Visste du att …?

• Giraffen är den största stjärnbild som helt saknar stjärnor ljusare än magnitud 4.
• Kembles kaskad är en rad om ett tjugotal stjärnor som ser ut att ligga på linje – ett rent perspektivsammanträffande.
• Det latinska namnet Camelopardalis betyder kamelleopard, det gamla ordet för giraff.

Vanliga frågor om Giraffen

Var ligger Giraffen?

I det stora tomrummet mellan Polstjärnan, Kusken och Perseus. Stjärnbilden är cirkumpolär från Sverige men saknar ljusa stjärnor och kräver mörk himmel.

Vad är Kembles kaskad?

En asterism i Giraffen där ett tjugotal stjärnor ligger nästan spikrakt på linje. Den är ett av kikarhimlens vackraste objekt och slutar i stjärnhopen NGC 1502.

Varför heter stjärnbilden Giraffen?

Det latinska namnet Camelopardalis betyder kamelleopard, det gamla ordet för giraff – ett djur som ansågs ha kamelens hals och leopardens fläckar.

Källor

• Wikipedia: Giraffen (stjärnbild)
• Magnuz of Sweden: Stjärnhimlens stjärnbildsgrupper

Sidan uppdaterades i augusti 2026.