Seglet är den enda stjärnbild som saknar både alfa- och betastjärna – och förklaringen är historisk. När skeppet Argo Navis delades i tre behölls de grekiska beteckningarna i ursprunglig ordning, och seglets två ljusaste hamnade i Kölen. Här ligger också resterna av en supernova som exploderade under stenåldern.
| Latinskt namn | Vela |
|---|---|
| Genitivform | Velorum |
| IAU-förkortning | Vel |
| Area | 500,2 kvadratgrader (nr 32 av 88) |
| Ljusstarkaste stjärna | Gam-2 Velorum (magnitud 1,75) |
| Stjärnor för blotta ögat | 127 st ljusare än magnitud 6 |
| Bäst att se | Februari |
| Från Stockholm | Syns inte |
Area och koordinater beräknade ur IAU:s stjärnbildsgränser. Stjärndata från HYG-katalogen.
Så hittar du Seglet
Från Sverige går det inte. Seglet ligger helt söder om 37 graders sydlig deklination och kommer aldrig över horisonten härifrån.
Norra gränsen för stjärnbilden går vid ungefär 52 graders nordlig bredd – i höjd med Nederländerna – men då syns bara den allra översta kanten. Den ljusaste stjärnan kräver att du kommer söder om 43 grader nord.
Från södra halvklotet ingår Seglet i det praktfulla området kring Södra korset och Kölen, mitt i Vintergatans ljusaste delar.
Syns Seglet från Sverige?
Seglet syns inte från någon del av Sverige och hör till de 25 stjärnbilder som ligger permanent under vår horisont.
Det som går förlorat är betydande: Velapulsaren, ett av de mest studerade objekten inom högenergiastronomi, och Gumnebulosan, en av de största gasstrukturerna på himlen.
För svenska amatörastronomer är Seglet ett av argumenten för att förr eller senare göra en observationsresa till södra halvklotet.
Stjärnorna i Seglet
Ljusstarkast är gamma Velorum med magnitud 1,75, ett system som ibland kallas Regor. Det rymmer den närmaste Wolf–Rayet-stjärnan – en jättestjärna som blåst av sig sina yttre lager och blottat den glödheta kärnan.
Wolf–Rayet-stjärnor är sällsynta och kortlivade, och gamma Velorum är den enda som är ljus nog att synas med blotta ögat.
Att stjärnbilden saknar alfa och beta beror alltså inte på något förbiseende, till skillnad från Lilla lejonet, utan på att beteckningarna följde med när Argo Navis delades.
Att titta efter i Seglet
Velapulsaren är resterna av en supernova som exploderade för omkring elva tusen år sedan – alltså under stenåldern, sedd av människor som levde då på södra halvklotet. Den roterar elva varv i sekunden och var en av de första pulsarer där man kunde koppla ihop radiopulser med synligt ljus.
Velaresten är gasskalet efter samma explosion, som fortfarande breder ut sig över ett område flera gånger fullmånens bredd.
Gumnebulosan är en enorm och mycket svag gasstruktur som täcker en stor del av stjärnbilden och grannarna. Den upptäcktes av den australiske astronomen Colin Gum på 1950-talet.
Seglet utan alfa
Seglet var mittdelen av Argo Navis, skeppet från argonautmyten, och blev egen stjärnbild när Lacaille delade upp det 1755.
Beslutet att behålla beteckningarna gjorde att systemet blev udda. Alfa och beta Argus hamnade i Kölen, gamma och delta i Seglet, och zeta i Akterskeppet – bokstäverna löper alltså tvärs över tre stjärnbilder.
Det är den enda gången i den moderna stjärnnamngivningen som ett bokstavssystem delats mellan flera stjärnbilder, och det har överlevt alla senare revideringar.
Visste du att …?
- Seglet är den enda stjärnbild som saknar både alfa- och betastjärna – de hamnade i Kölen när Argo Navis delades.
- Velapulsaren är resten av en supernova som exploderade under stenåldern och som människor på södra halvklotet kan ha sett.
- Gamma Velorum är den enda Wolf–Rayet-stjärna som syns med blotta ögat.
Vanliga frågor om Seglet
Varför saknar Seglet en alfastjärna?
När Argo Navis delades i tre 1755 behölls de grekiska beteckningarna i ursprunglig ordning. Alfa och beta hamnade i Kölen, så Seglet börjar på gamma.
Syns Seglet från Sverige?
Nej, aldrig. Stjärnbilden ligger permanent under den svenska horisonten och kräver att man reser till åtminstone Medelhavet för att se den översta kanten.
Vad är Velapulsaren?
Resterna av en supernova som exploderade för omkring elva tusen år sedan. Neutronstjärnan roterar elva varv i sekunden och var en av de första pulsarer där radiopulser kunde kopplas till synligt ljus.
Källor
Sidan uppdaterades i augusti 2026.