Stjärnbilder – alla 88 med karta och svensk synlighet

Stjärnbilderna är 88 fastställda områden som tillsammans täcker hela himlen, var och en uppkallad efter det mönster de ljusaste stjärnorna bildar. Indelningen bestämdes av Internationella astronomiska unionen 1930 och används av astronomer världen över. Från Stockholm når 63 av de 88 någon gång över horisonten – resten ligger för långt söderut för att kunna ses från Sverige.

• 88 officiella stjärnbilder
• 63 syns från Stockholm
• 48 kända sedan antiken
• Gränserna fastställda 1930
• 8 syns hela året

Innehåll: Stjärnkartan · Så hittar du på himlen · Vad är en stjärnbild? · Alla 88 i lista · Vad syns från Sverige? · Året runt på himlen · Zodiaken · Historien · Visste du att? · Frågor & svar · Källor

Stjärnkartan – klicka dig runt himlen

Kartorna visar himlen sedd rakt uppifrån respektive underifrån, med norra himmelspolen och södra himmelspolen i mitten. Linjerna binder ihop stjärnbildernas ljusaste stjärnor, och punkternas storlek följer ljusstyrkan. Klicka på en stjärnbild för att komma till dess sida.

Klicka på en stjärnbild för att komma till dess sida. Förkortningarna är IAU:s officiella.

Så hittar du på himlen

Börja med Karlavagnen. Den är ingen egen stjärnbild utan en asterism – ett välkänt mönster – som utgör bakdelen och svansen på Stora björnen. Från Sverige står den högt på himlen året om och är den naturliga utgångspunkten för allt annat.

Dra en tänkt linje genom de två stjärnorna längst ut i vagnens skopa och förläng den ungefär fem gånger skopans bredd. Där hittar du Polstjärnan, som sitter nästan exakt i norr och står stilla medan resten av himlen roterar runt den. Polstjärnan är förresten inte särskilt ljusstark – många tror att den är himlens klaraste stjärna, men den ligger först en bit ner på listan.

Från Polstjärnan är resten en fråga om årstid. Följ Karlavagnens skaft i en båge och du når Arcturus i Björnvaktaren och vidare till Spica i Jungfrun. Vänder du dig mot söder en vinterkväll är Orion omöjlig att missa, med tre stjärnor i rad som bälte.

Vad är en stjärnbild – och vad är en asterism?

En stjärnbild är i dag ett område på himlen, inte bara en figur. Sedan 1930 har varje stjärnbild exakta gränser, och tillsammans täcker de 88 områdena hela himmelssfären utan luckor eller överlapp. Varje stjärna, galax och komet befinner sig därför alltid i exakt en stjärnbild.

Stjärnorna i en stjärnbild hör sällan ihop i verkligheten. De ser ut att sitta nära varandra bara för att de råkar ligga i samma riktning från jorden – ofta med hundratals ljusår mellan sig. Mönstret är alltså ett perspektiv, inte en gruppering.

En asterism är ett igenkännbart mönster som inte är en officiell stjärnbild. Karlavagnen är den mest kända, men även Sommartriangeln – Vega, Deneb och Altair – och Vintersexhörningen räknas hit. De är praktiska att navigera efter men saknar formell status.

Alla 88 stjärnbilder i lista

Här är hela listan över stjärnbilder med svenskt och latinskt namn, area i kvadratgrader, den månad då stjärnbilden står som högst vid midnatt, och om den syns från Stockholm. Sök på namn, filtrera på synlighet eller sortera genom att klicka på en kolumnrubrik.

Alla 88 stjärnbilder visas

Vad syns från Sverige?

Sveriges nordliga läge avgör vad som är möjligt att se. Från Stockholm på knappt 60 grader nord når 63 av de 88 stjärnbilderna någon gång över horisonten, medan 25 stycken förblir osynliga hela året – bland dem Södra korset, Kameleonten och Oktanten, som kretsar kring den södra himmelspolen.

Åtta stjärnbilder är cirkumpolära från Stockholm och går aldrig ner: Cassiopeja, Cepheus, Draken, Giraffen, Lilla björnen, Lodjuret, Perseus och Ödlan. Karlavagnens sju stjärnor är cirkumpolära de också, men hela stjärnbilden Stora björnen är det inte – de sydligaste tassarna dyker under horisonten under hösten.

Ju längre norrut du kommer, desto fler nordliga stjärnbilder blir cirkumpolära och desto fler sydliga försvinner. Men Norrland har en annan begränsning: kring midsommar blir himlen aldrig mörk norr om polcirkeln, och även i Stockholm är juninätterna för ljusa för svaga stjärnor. Den mörka årstiden från september till mars är den svenska stjärnskådarens säsong.

Året runt på himlen

Jordens bana runt solen gör att stjärnhimlen byts ut under året. Samma klockslag visar olika stjärnbilder beroende på månad, och varje stjärnbild står som högst vid midnatt under en bestämd period.

Vintern är den rikaste årstiden från Sverige: Orion i söder, Oxen med stjärnhopen Plejaderna, Stora hunden med Sirius som är himlens ljusstarkaste stjärna, och Kusken högt uppe med Capella. Våren lyfter fram Lejonet och Jungfrun, med Björnvaktaren och Arcturus i öster.

Sommaren ger ljusa nätter men också Sommartriangeln med Svanen, Lyran och Örnen rakt över huvudet, och Vintergatan tvärs över himlen om du kommer bort från stadsljuset. Hösten hör Pegasus fyrkant till, med Andromeda och Perseus – och Andromedagalaxen, som är det mest avlägsna objekt blotta ögat kan uppfatta.

Zodiakens stjärnbilder

Tolv stjärnbilder ligger längs ekliptikan, den bana solen skenbart följer över himlen under året: Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna. Det är dem astrologin bygger sina stjärntecken på.

Astronomiskt stämmer inte indelningen. Solen passerar i själva verket tretton stjärnbilder, eftersom även Ormbäraren ligger i vägen mellan Skorpionen och Skytten. Stjärnbilderna är dessutom olika stora – solen tillbringar knappt en vecka i Skorpionen men över en månad i Jungfrun. Och eftersom jordaxeln långsamt vickar har hela systemet glidit ungefär ett tecken sedan stjärntecknen fastställdes för drygt två tusen år sedan.

Från Ptolemaios till IAU

Fyrtioåtta av dagens stjärnbilder listades redan omkring år 150 av Klaudios Ptolemaios i verket Almagest, och flera av dem var äldre än så – babyloniska mönster som grekerna tog över och gav nya namn. Det är de vi känner som antikens stjärnbilder: Orion, Stora björnen, zodiaken och de andra.

Resten tillkom när européerna började segla söderut och kartlägga en himmel Ptolemaios aldrig sett. Nederländaren Petrus Plancius bidrog med femton stjärnbilder kring år 1600, mest exotiska djur som Tukanen, Paradisfågeln och Flygfisken. Polacken Johannes Hevelius lade till sju, bland dem Lodjuret och Räven. Fransmannen Nicolas Louis de Lacaille fyllde 1750-talets södra himmel med femton stjärnbilder på tema teknik – Luftpumpen, Mikroskopet, Teleskopet och Pendeluret – och delade samtidigt upp det otympliga skeppet Argo Navis i Kölen, Akterskeppet och Seglet.

Länge ritade varje stjärnatlas sina egna gränser. Ordning skapades först 1930, när belgaren Eugène Delporte på IAU:s uppdrag drog exakta gränslinjer längs raka linjer i rektascension och deklination. Sedan dess är antalet fastställt: 88, varken fler eller färre.

Visste du att …?

• Vattenormen är himlens största stjärnbild med 1 302 kvadratgrader – nästan nitton gånger så stor som Södra korset, som är minst med 68,5.
• Fyra stjärnbilder bär namn efter delar av samma skepp: Kölen, Akterskeppet och Seglet är resterna av Argo Navis, som Lacaille styckade 1755.
• Karlavagnen är ingen stjärnbild utan en asterism – de sju ljusaste stjärnorna i Stora björnen.
• Kentauren rymmer flest stjärnor för blotta ögat av alla stjärnbilder: 174 stycken ljusare än magnitud 6. Från Sverige syns bara toppen av den.

Vanliga frågor om stjärnbilder

Hur många stjärnbilder finns det?

Det finns 88 officiella stjärnbilder, fastställda av Internationella astronomiska unionen 1930. De täcker tillsammans hela himlen, så varje punkt på himmelssfären tillhör exakt en stjärnbild.

Hur många stjärnbilder syns från Sverige?

Från Stockholm når 63 av de 88 någon gång över horisonten under året. Åtta av dem syns varje klar natt året om, medan 25 aldrig går att se – de ligger för nära den södra himmelspolen.

Vad är skillnaden mellan en stjärnbild och en asterism?

En stjärnbild är ett officiellt avgränsat område på himlen. En asterism är ett igenkännbart mönster utan formell status, som Karlavagnen eller Sommartriangeln. Asterismer kan ligga inom en stjärnbild eller sträcka sig över flera.

Hör stjärnorna i en stjärnbild ihop?

Nästan aldrig. De ser ut att sitta nära varandra bara för att de ligger i samma riktning sett från jorden, medan avstånden mellan dem kan vara hundratals ljusår. I Orions bälte ligger den yttersta stjärnan ungefär dubbelt så långt bort som den närmaste.

Varför byter himlen utseende under året?

Jorden går runt solen, så nattsidan pekar mot olika delar av rymden vid olika årstider. Samma klockslag i januari och juli visar därför helt skilda stjärnbilder. Under ett dygn roterar dessutom himlen kring Polstjärnan.

Vilken är den bästa tiden att titta på stjärnor i Sverige?

Från september till mars, när nätterna är långa och mörka. Sommarnätterna är för ljusa, särskilt norr om polcirkeln där det inte blir mörkt alls kring midsommar. Kom också bort från stadens ljus – i tätorter försvinner de flesta stjärnorna i ljusföroreningarna.

Källor och vidare läsning

Stjärnbildernas svenska namn följer etablerad svensk astronomisk praxis. Areor, koordinater och synlighetsberäkningar är framräknade ur IAU:s officiella stjärnbildsgränser, och stjärnornas positioner och ljusstyrkor kommer från HYG-katalogen, som bygger på Hipparcos- och Yale-katalogerna.

• Internationella astronomiska unionen: The Constellations
• Magnuz of Sweden: Stjärnhimlens stjärnbildsgrupper (svenska namn och upphovsmän)
• Astronet: Stjärnbilder
• Illustrerad Vetenskap: Här är himlens alla stjärnbilder
• Wikipedia: Stjärnbild

Sidan uppdaterades i augusti 2026.